Ett anspråkslöst förslag
Ett anspråkslöst förslag
I detta ögonblick befinner vi oss fortfarande i Frankrike. Vi har rest långa vägar för att komma till Paris som redan då var en av Frankrikes största städer. Paris har välkomnat oss med öppna armar. Vi har strosat runt på stadens gator under hela dagen och känt doften av croissanter konstant. Gänget har blivit hungriga så vi bestämde oss för att slå oss ner på ett av Paris mest berömda caféer. När vi väl satt oss ner och fått fikan serverad upptäcker Samuel att en engelsk tidning ligger på bordet bredvid. Han tar entusiastiskt tag i den och slår upp den. Han läser glatt upp första artikeln i tidningen.
”Ett anspråkslöst förslag” är en satirisk artikel skriven av Jonathan Swift år 1729 till en engelsk tidning. Den handlar om hans förslag på hur man ska bli av med fattigdom och svält. Det är ett förslag som kritiserar och driver med samhället. Han skriver att för att minska fattigdom och svält bör man äta fattiga barn i ettårsåldern, på detta sätt får modern pengar för försäljning och mer mat blir tillgänglig. Då minskar även överbefolkningen.
Artikeln är mycket samhällskritisk vilket är typiskt för upplysningen. Han driver med att överklassen ser på arbetarklassen som djur och då menar han att de tycker att det inte gör något om arbetarklassens barn dör. Han använder uttryck som dehumaniserar människorna i arbetarklassen, till exempel ”avelskvinnor” och ”tjugotusen skulle sparas för avel, varav endast en fjärdedel borde vara hannar”. Det nämns inte heller några känslor i texten förutom i början av förlaget då han skrev ”som – hoppas jag – inte kommer att möta den minsta invändning” där han insuerar att detta kan väcka känslor som ilska och upprördhet. Ironi är en röd tråd i texten som är ganska brutal och överdriven. Ett exempel från texten är ”ett litet friskt och välfött barn vid ett års ålder är den mest smakliga, närande och hälsosamma föda, oavsett om det serveras stuvat, halstrat, ugnstekt eller kokt. Detta visar tydligt hans ironi i och med de avklädda och överdrivna uttryck han använder. Berättarstilen är mycket epoktypisk, den är konkret, direkt och enkel. Det är inget förskönande utan ganska enkel och väldigt olik den tidigare romantiken där det var mycket nyanserat och allt handlade om känslor.
De epoktypiska drag som även visas i texten är de vetenskapliga teorier som han själv beräknat fram. Han nämner att han noga använt sig av kalkylering för att stärka sin teorier och till att övertyga att han hans påståenden stämmer och detta tyder på att det är en artikel skriven under upplysningen.
I samhället på Irland under tiden den är skriven var det mycket fattigdom och svält, så denna texten var mycket aktuell på den tiden. Även klyftan mellan överklassen och underklassen var stor och många upplevde orättvisa. Detta märks tydligt i texten där författaren skriver om att svälten endast påverkade underklassen. Hans sätt att kritisera detta problem var att driva om hur svårt det måste varit för överklassen att underklassen led av svält, tydlig ironi. Han skriver
”Det är sorgligt för dem som vandrar genom denna stad eller rör sig på landsbygden, att iakttaga hur gatorna, vägarna och kojornas dörrar är fyllda med tiggare”.
”Lystring!” Ropade kaptenen på skeppet. ”Elizabeth II avgår om 10 minuter ifrån Le Havre”. Från Paris åkte hela gänget med häst och vagn till hamnstaden Le havre. Det tog oss flera dagar och Ronja höll på att dö av rastlöshet. Ellen var under hela resans gång exalterad över att äntligen få träffa författaren Daniel Defoe, som vi innan avresan från Paris bokat möte med.
I detta ögonblick befinner vi oss fortfarande i Frankrike. Vi har rest långa vägar för att komma till Paris som redan då var en av Frankrikes största städer. Paris har välkomnat oss med öppna armar. Vi har strosat runt på stadens gator under hela dagen och känt doften av croissanter konstant. Gänget har blivit hungriga så vi bestämde oss för att slå oss ner på ett av Paris mest berömda caféer. När vi väl satt oss ner och fått fikan serverad upptäcker Samuel att en engelsk tidning ligger på bordet bredvid. Han tar entusiastiskt tag i den och slår upp den. Han läser glatt upp första artikeln i tidningen.
”Ett anspråkslöst förslag” är en satirisk artikel skriven av Jonathan Swift år 1729 till en engelsk tidning. Den handlar om hans förslag på hur man ska bli av med fattigdom och svält. Det är ett förslag som kritiserar och driver med samhället. Han skriver att för att minska fattigdom och svält bör man äta fattiga barn i ettårsåldern, på detta sätt får modern pengar för försäljning och mer mat blir tillgänglig. Då minskar även överbefolkningen.
Artikeln är mycket samhällskritisk vilket är typiskt för upplysningen. Han driver med att överklassen ser på arbetarklassen som djur och då menar han att de tycker att det inte gör något om arbetarklassens barn dör. Han använder uttryck som dehumaniserar människorna i arbetarklassen, till exempel ”avelskvinnor” och ”tjugotusen skulle sparas för avel, varav endast en fjärdedel borde vara hannar”. Det nämns inte heller några känslor i texten förutom i början av förlaget då han skrev ”som – hoppas jag – inte kommer att möta den minsta invändning” där han insuerar att detta kan väcka känslor som ilska och upprördhet. Ironi är en röd tråd i texten som är ganska brutal och överdriven. Ett exempel från texten är ”ett litet friskt och välfött barn vid ett års ålder är den mest smakliga, närande och hälsosamma föda, oavsett om det serveras stuvat, halstrat, ugnstekt eller kokt. Detta visar tydligt hans ironi i och med de avklädda och överdrivna uttryck han använder. Berättarstilen är mycket epoktypisk, den är konkret, direkt och enkel. Det är inget förskönande utan ganska enkel och väldigt olik den tidigare romantiken där det var mycket nyanserat och allt handlade om känslor.
De epoktypiska drag som även visas i texten är de vetenskapliga teorier som han själv beräknat fram. Han nämner att han noga använt sig av kalkylering för att stärka sin teorier och till att övertyga att han hans påståenden stämmer och detta tyder på att det är en artikel skriven under upplysningen.
I samhället på Irland under tiden den är skriven var det mycket fattigdom och svält, så denna texten var mycket aktuell på den tiden. Även klyftan mellan överklassen och underklassen var stor och många upplevde orättvisa. Detta märks tydligt i texten där författaren skriver om att svälten endast påverkade underklassen. Hans sätt att kritisera detta problem var att driva om hur svårt det måste varit för överklassen att underklassen led av svält, tydlig ironi. Han skriver
”Det är sorgligt för dem som vandrar genom denna stad eller rör sig på landsbygden, att iakttaga hur gatorna, vägarna och kojornas dörrar är fyllda med tiggare”.
”Lystring!” Ropade kaptenen på skeppet. ”Elizabeth II avgår om 10 minuter ifrån Le Havre”. Från Paris åkte hela gänget med häst och vagn till hamnstaden Le havre. Det tog oss flera dagar och Ronja höll på att dö av rastlöshet. Ellen var under hela resans gång exalterad över att äntligen få träffa författaren Daniel Defoe, som vi innan avresan från Paris bokat möte med.
Kommentarer
Skicka en kommentar