Pojkarne
Källor
https://sites.google.com/site/mlfupplysning/uppgifter/lenngren-och-rousseau
Pojkarne
Förlåt att vi inte har varit så aktiva här på bloggen. Efter mötet med Daniel Defoe blev vistelsen lite längre än tänkt… Vi begav oss från Brighton till London och där bosatte vi oss. Från en början var det tänkt att vi skulle fortsätta våran litterära resa men vi alla kände att det var dags för en paus. Pausen ledde till att vi alla valde att satsa på våra egna karriärer här i London. Och det gick lite bättre för vissa än andra så att säga Hahaha. London var i alla fall fantastiskt och vi skapade oss nya kontakter och vänner för livet. Idag är det den fjärde juli 1765 och det har gått fyrtiosex år sen sist.
Lite catch up:
Ellen är färdigutbildad advokat
Jennifer avled i polo efter att ha levt ett fantastiskt liv i London.
Samuel var pubägare för en av Londons största sportpubar men har nu valt att gå i pension.
Ronja blev förtidspensionerad pågrund av ryggskador och har lite svårt att utföra fysiska aktiviter.
Alva uppfann hänglåset och blev världsberömd.
Idag fjärde juli sitter vi på båten påväg till Sverige. Vi fyra sextioåringar har valt att bege oss till Sverige för att hälsa på Jennifers familj och gå på hennes begravningen. Under båtfärden träffade vi på en väldigt spännande kvinna vid namnet Anna Marie. Hon var en nyetablerade författare och väldigt talangfull. Varför vi nämner henne är för att hon läste upp en av hennes verk som var en dikt som hette ”Pojkarne”.
Under den Franska revolutionen som ägde rum under upplysningens tid blev tre ord slagorden för revolutionen. Frihet, Jämlikhet och Broderskap. I dikten, som Anna Maria skrivit, finns det metaforer kopplade till detta.
Frihet: ”jag minns de fria fälten”
Jämlikhet: ”bondpojkar och baroner, allt för mig lika var”
Broderskap: ”men, mina ungdomsvänner”
Pojkarne är en dikt skriven 1797. Dikten handlar om hur ett barn går från att vara barn till vuxen, hennes syn på barndomen är att barn är oskyldiga och naiva. Att barn skall få vara barn. Anna Maria skildrar hur pojkar växte upp under upplysningen. Det skrivs i dikten ”Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår, jag minns det fria fälten” bara något stycke senare dyker denna mening upp ”av falskheten och sveken jag visste intet än” detta tyder på att barnen gick från att vara oskyldiga till att inse alla världens brister och bli upplysta och förnuftiga.
Dikten ”Pojkarne” går att likna med Jan-Jacques Rousseaus halvfiktiva text ”Émile eller om uppfostran” som gavs ut år 1762, en av de mest kända upplysningsfilosoferna. I denna boken berättar han att under upplysningen såg man på barn som små vuxna som behöves uppfostras, men Rousseau menade att barn var oskyldiga och tyckte precis som Anna Maria att barn skulle få vara barn.
https://sites.google.com/site/mlfupplysning/uppgifter/lenngren-och-rousseau
Pojkarne
Förlåt att vi inte har varit så aktiva här på bloggen. Efter mötet med Daniel Defoe blev vistelsen lite längre än tänkt… Vi begav oss från Brighton till London och där bosatte vi oss. Från en början var det tänkt att vi skulle fortsätta våran litterära resa men vi alla kände att det var dags för en paus. Pausen ledde till att vi alla valde att satsa på våra egna karriärer här i London. Och det gick lite bättre för vissa än andra så att säga Hahaha. London var i alla fall fantastiskt och vi skapade oss nya kontakter och vänner för livet. Idag är det den fjärde juli 1765 och det har gått fyrtiosex år sen sist.
Lite catch up:
Ellen är färdigutbildad advokat
Jennifer avled i polo efter att ha levt ett fantastiskt liv i London.
Samuel var pubägare för en av Londons största sportpubar men har nu valt att gå i pension.
Ronja blev förtidspensionerad pågrund av ryggskador och har lite svårt att utföra fysiska aktiviter.
Alva uppfann hänglåset och blev världsberömd.
Idag fjärde juli sitter vi på båten påväg till Sverige. Vi fyra sextioåringar har valt att bege oss till Sverige för att hälsa på Jennifers familj och gå på hennes begravningen. Under båtfärden träffade vi på en väldigt spännande kvinna vid namnet Anna Marie. Hon var en nyetablerade författare och väldigt talangfull. Varför vi nämner henne är för att hon läste upp en av hennes verk som var en dikt som hette ”Pojkarne”.
Under den Franska revolutionen som ägde rum under upplysningens tid blev tre ord slagorden för revolutionen. Frihet, Jämlikhet och Broderskap. I dikten, som Anna Maria skrivit, finns det metaforer kopplade till detta.
Frihet: ”jag minns de fria fälten”
Jämlikhet: ”bondpojkar och baroner, allt för mig lika var”
Broderskap: ”men, mina ungdomsvänner”
Pojkarne är en dikt skriven 1797. Dikten handlar om hur ett barn går från att vara barn till vuxen, hennes syn på barndomen är att barn är oskyldiga och naiva. Att barn skall få vara barn. Anna Maria skildrar hur pojkar växte upp under upplysningen. Det skrivs i dikten ”Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår, jag minns det fria fälten” bara något stycke senare dyker denna mening upp ”av falskheten och sveken jag visste intet än” detta tyder på att barnen gick från att vara oskyldiga till att inse alla världens brister och bli upplysta och förnuftiga.
Dikten ”Pojkarne” går att likna med Jan-Jacques Rousseaus halvfiktiva text ”Émile eller om uppfostran” som gavs ut år 1762, en av de mest kända upplysningsfilosoferna. I denna boken berättar han att under upplysningen såg man på barn som små vuxna som behöves uppfostras, men Rousseau menade att barn var oskyldiga och tyckte precis som Anna Maria att barn skulle få vara barn.
Tja! Vi från renässansen har nu läst eran blogg, och tyckte den var grym! Det var coolt att se hur många likheter och skillnader det fanns mellan eran epok och våran. En är till exempel att det börjar bli mer fokus på vetenskapen inom båda, och makten försvinner från kyrkan.
SvaraRaderaDet känns som upplysningen är liksom ”ett steg längre” jämfört med renässansen. I renässansen börjar precis folk få tillgång till böcker via boktryckarkonsten, och i upplysningen läser en större del böcker.